Hälften bra, hälften dåligt!

Fredagen (lite efter i mitt bloggande) började inte som någon bra dag. Sjukhus besök där man får höra att man förmodligen har något fel på äggstockarna och måste komma tillbaka på fler tester. För mig som har stor sjukhus skräck, är inbillningssjuk och tror direkt att det är cancer, så är det min värsta mardröm! Och jag som alltid försöker hålla mig så frisk som möjligt. Suck! Resten av dagen var ett försök i att göra något roligt för att få upp humöret. Självklart blev det shopping. Men efter mycket letande var det inget som lockade.
Turen vände när jag och min shoppingpartner (min pojkvän) gick in på NK. Klockan var 17.30 och Ebba von Sydow var där för att signera sin nya bok. Och jag som har varit ett stort Ebba-fan länge blev jätteglad! Hon är den första som jag har läst tips ifrån som rekommenderar affärer utanför Sverige och Ebay. Om man plusar ihop det med att hon bara är två år äldre än mig och är chefsredaktör (något jag verkligen ser upp till) och gillar Paris Hilton och rosa, gör att hon är en perfekt role model för mig! Det var ingen lång kö, så jag bestämde mig på en gång att köpa boken. Ebba var jättetrevlig och sa att hon var avundsjuk på min väska. Och hur löjligt och barnsligt det än är så gjorde det mig jättelycklig! Kände mig som en 15 –årig pojkbands fan. Man vet ju att alla ”kända” människor säger snälla saker till sina beundrare vare sig de menar det eller inte. Men jag tänker gå efter hur det fick mig att må istället. Gud va jag är ytlig! Hoppas ni inte dömer mig allt för mycket för att jag gillar henne, för det kommer jag fortsätta att göra. Boken var överraskande bra, för att vara den första svenska boken jag har köpt på fem år (förutom kurslitteratur). Ett favorit stycke ur boken är:

”Jag har ett drömjobb. Jag är självutnämnd stilexpert. Det var inte jag som hittade på det, men eftersom det finns någon som formellt sett utser stilexperter, eftersom det inte är något val vart fjärde år, så bestämde jag det.”

Ebba har absolut den där amerikanska kaxigheten, kaxigheten man har när man vågar säga att man själv är skitbra. Svenskar är ju lite mesiga på det. Hon borde kanske fundera på en karriär i Usa.


Sen blev det en cider ute på den första öppnade uteserveringen på Medis. Lite konstigt att de redan har börjat med det, men solen strålade ju i för sig.