VÅGA!

Läste precis Karolina Lassbos krönika i Veckorevyn som handlade om att våga förverkliga sin dröm och göra det man verkligen vill. Kände verkligen igen mig i vad hon skrev. Allt för få människor gör vad de drömmer om.

Min dröm att flytta till USA började som 12 - åring. Semestern vi hade i Florida varje år (min moster bodde där) slutade alltid med att jag grinande, sa att jag skulle vilja bli kidnappad av någon barnförsäljare så att jag skulle kunna stanna. Som tur vad (eller ska jag säga tyvärr) så hände ju aldrig det. Sen när jag blev äldre var drömmen alltid att bli au pair så fort jag hade gått ut gymnasiet. Men gymnasiet blev uppskjutet och planerna ändrades när jag träffade min pojkvän. Tillsammans gjorde vi våran stora plan att börja på college i USA. Nu är det 5 år senare och det som bara var en ide, en dröm, nått som egentligen nog aldrig skulle hända har plötsligt blivit verklighet. Ansökningar är i väg och mottagna, shoppingen har blivit mindre för att hjälpa till med sparandet och nya bekymmer som hur jag ska kunna anlända till L.A. redan med en solbränna har tagit över mitt huvud (solarium eller Magic Tan?). Jag kommer leva min (känns det som) livslånga dröm!
Och pirret i magen är där hela tiden. Kommer det gå bra? Hur ska jag betala de skyhöga skulderna när jag kommer hem? Blir det IG i varje ämne kanske? Och så min pojkväns oro, hur höga kreditskulder kommer jag få?
Men allt det där fixar sig nog. Jag vill bara inte dö imorn och inte ha levt det livet jag vill ha.

Som vanligt vill jag bara rekommendera alla som älskar USA att göra detta. De är bara för roligt! Redan nu!

Bye Peeps!