Disney! Del 1

En annan stor sak som har hänt i mitt liv är att jag nu har lyckas övertalat hela min familj att följa med på en liten resa innan vi åker till LA. Man får nämligen åka in i USA 30 dagar innan skolan börjar och vi hade tänkt spendera två veckor av dem i Orlando, Florida. Yep, Disney World baby!
Disney för mig har alltid varit den mest magiska platsen i hela världen. Började min förälskning med denna park när jag var liten och vi åkte och hälsade på min moster i Florida varje år. Varje gång blev det ett underbart Disney besök, vilket bara gjorde mig mer "addicted". Men tyvärr flyttade min moster hem igen till Sverige (galen!) och som vi var en sån stor familj blev resorna mer mindre och mindre. 1997 var sista gången jag var där med hela gänget :-(
2004 däremot så tog jag, min pojkvän och min lille brorsa en egen liten tur dit. Kunde ju knappt förstå att min stackars pojkvän aldrig hade varit där, det är ju ett måste i varje barns liv (och vuxen). Själv har jag varit där 6 gånger, så han behövde iallafall få en resa dit (låter helt bortskämd, jag vet). Och underbart hade vi, han är nu också ett Disneyfreak!
Så i januari blir det av igen, hela gänget på 7 personer. Och jag är reseledaren som ska fixa allt (inte lite "pressure" inte). Och som vi är 7 pers behöver vi alla få ner kostnaden.
Mitt bästa tips till det är att fixa allt själv. Åk inte charter, de tar hemskt dyra priser. När jag åkte 2004 så sparade vi ca 10,000kr på att boka allt själva. Tänkte ge lite nyttiga tips för er andra som är sugna på en Disney resa. Detta blir del 1, kommer skriva mer om det sen.

1. Boka allt själv, separat.
Charter är paketresor där det billigaste flyget inte är valt plus att du betalar per person för hotell rummet. I USA så är priset per natt alltid för rummet, inte per person. Och man får oftast vara 4 i varje rum istället för två som det blir när du bokar charter. När vi åkte 2004 så var det billigaste vi hittade med charter 10,000kr per person för två veckor, för hotellet bara. Vi bokade själva och fick ner hotell kostnaden till 10,000kr för TRE personer i två veckor. Bättre deal, eller hur?

2.Flyg, där dyker din största kostnad upp.
Det är dyrt med reguljär flyg till usa men tänkt på att du som sagt ändå sparar in på hotellet senare. Vi åkte med KLM och Martinair. Rekommenderas för deras billiga pris. Ingen större bekvämlighet däremot på planet.

3. Hotell, boka det själv på nätet.
Vi bodde "off property" som man brukar kalla det när man inte bor på Disney hotell. Disney hotellen är alltid lite dyrare och ligger en bra bit bort från alla andra parkerna. Och som vi inte hyrde nån bil behövde vi bo centralt. International Drive blev perfekt. Seaworld, Universal Studios, shopping och mat bara en liten bit bort.
Vi hotell allt genom Expedia, en sajt som man verkligen kan lita på med pengar och kredit kort. Plus att de har ett stort utbud av hotell och bra rea priser. Vi bestämde oss för att bo på två olika hotell som att vi både ville bo lite lyxigt men samtidigt göra av med så lite pengar som möjligt.
Första hotellet (min favvo) var Hilton Grand Vacation Club Sea World.Perfekt för mig som gillar Paris. Detta var ett slags lägenhets hotell, tänkt för stora familjer som vill stanna länge. Vi bokade en två rumsvilla som kom med stort vardagsrum och kök, stort "master bedroom" och badrum, ett extra sovrum med egen toalett och en superhärlig balkong. Min personliga favorit var jacuzzin som vi hade i sovrummet. Perfekt efter en lång dag gående i parkerna. Resten av hotellet var lika underbart, jag har aldrig i hela mitt liv bott så fint som jag gjorde här! Vill flytta dit! Men som sagt, lyx kostar och därför bodde vi bara där en vecka. Vi betalde runt 1500kr per natt, för oss tre.



Andra hotellet blev Rodeway Inn. Inte jätte lyxigt precis men det var ett mycket rent standard rum med både micro och ett litet kylskåp. Det bästa med detta hotell, vi betalade bara $30 per natt. Massa pengar över till shopping!

Sweat Suits!

Vad kan man säga om modet i Kalifornien? Annorlunda, färg glatt, Barbie Looken, nyskapande och lite otrendigt. Den största skillnaden mellan Kalifornien och andra städer tycker jag, personligen, är att de följer sina egna trender. Medans New York har en inne och ute lista som förändras varje vecka (som nästan hela resten av världen följer) så finns det vissa saker som i Kalifornien aldrig försvinner. Bikinis, flip flops, designer jeans, Uggs, blondt hår, silikonbröst etc. Ja, listan kan ju göras hur lång som helst!
Detta är ett av de skälen som gör att jag älskar Cali. Jag erkänner helt att jag är ganska galen om att försöka följa trenderna. Vårens it-väska, skor, färg etc. Men ibland kan man ju bli lite trött på att höra att nu är gult jätte inne och rosa helt ute (älskar ju rosa)! Och vad gör man när man tycker hela säsongens "it-lista" är hemsk? Spelar ju ingen roll hur trendigt det är när man tycker det är fult. Och vad gör man när man gillar att klä sig som Barbie då (tips, flytta till Cali)?
Det svåra med att följa trenderna är ju att nästan alltid blir grejerna man älskade alltid ute (vilket enligt Vogue är en dödsynd). T.ex jag älskar Uggs! Spy nu inte alla bloggläsare! Ja, jag vet att de är så övertrendiga, ute, alla har dem, dyra etc, etc. Men jag älskade dem från första dan de dök upp på radarn lika mycket som jag gör idag. Och bara för att nån (ok, alla, hela världen) säger att de är ute kan jag inte sluta tycka de är underbara. Jag tröstar mig själv med att man fortfarande kan se kändisar dyka upp i dem (även såna trendriktiga tjejer som Mischa och Nicole drar ut dem från garderoben ibland) och att när jag var i Kalifornien så var affärerna fortfarande slutsålda på dem. Säger inte att det gör mig trendig men det känns ju kul att några känner samma sak iallafall.

En annan sån sak som har blivit så trendig att den nu är en dödsynd enligt Vogue är ju " the sweat suit". Bara Jlo får ha den på sig, eller du när du går på gymet.
Men jag tycker den är underbar! Bekväm, rolig och finns i massa olika stilar och färger. Du kan ju matcha den med så mycket, jeans, kjolar, klänningar. Använda bara överdelen eller underdelen eller båda. Och i Cali är det ju helt accepterat att gå ut och shoppa, käka lunch eller bara umgås med vänner i en sweat suit. Så länge den är från nån känd designer som Juicy då förstås (inte Target). Och även fast Paris Hilton, Eva Longoria och massa andra hamnar på "the worst dress list" i dem så köper de bara flera. Konstigt nog ser man väldigt sällan svenska tjejer ute på stan i dem, men sen är ju Sverige väldigt trendriktigt också.

Än så länge så har jag inte en så stor samling men i framtiden ska den bli större. En Juicy Couture och en Primp. Båda i rosa, vilken överraskning, va? Ser fram emot alla sample sales i Cali.


Här är några som jag spanar på att lägga till i min garderob. Man måste ju ha en i varje färg:-)

A Pink Juicy Couture. Finns ju så många olika nyanser av rosa.



Juicy Couture Striped/Banded. My favorite!



Juicy Couture Blue


Juicy Couture Butterfly.


Juicy Couture Yellow


Victorias Secret Pink Line. Lite billigare.


Mycket bilder, sorry!

Big Changes!

Hey Everybody!

Gud, nu har det varit ett långt uppehåll av mitt bloggande! Livet har bara varit för stressigt för att hinna blogga. Guess it happens!

Stora förändringar har också hänt. Den största är väl att jag och min pojkvän har bestämt oss för att byta college till Santa Monica College. Som säkert alla vet så ligger ju Santa Monica precis vid beachen, vilket gör mig alldeles pirrig i magen. Har alltid älskat havet och skulle lätt kunna tänka mig att slå upp ett tält där och bosätta mig. Ok, kanske inte för evigt :-)
Santa Monica College är precis som Glendale ett community college, alltså två-årigt. Vilket gör det perfekt med tanke på hur billigt det är och hur relativt lätt det är att komma in. But the big dealbreaker är att de har min absoluta dröm major (som jag förut skulle läsa mina sista två år på FSU) Fashion Merchandising. En av lärarna driver till och med sitt eget klädmärke. Sorry för allt skrytande, är bara så excited!
En annan fördel är ju också att Santa Monica är betydligt närmare all underbar shopping och uteliv i Los Angeles än Glendale. Lite mer som att bo inne i stan.

Litet tips bara till er som också intresserade av att plugga i usa. CIS är den förmedling jag hade valt att åka med på grund av deras underbara mottagande. Problemet var att de inte hade SMC och de andra förmedlingarna som hade den skolan inte var lika trevliga. Big problem! Sen fick jag höra om Bluechip, en förmedling för idrottare som vill plugga i usa. De hade SMC och genom ett samtal dit fick jag höra att man kan söka genom dem även fast man inte spelar nån sport (tydligen räknas inte shopping som sport för dem). Och sen fick jag veta att Bluechip och CIS är samarbetspartners och delar samma kontor. Yippiie! Samma underbara service alltså. Behövde inte ens skicka in alla papper igen som att CIS hade tagit kopior på allt, bara ansökan.
Så välj CIS eller Bluechip. De säger för det första de rätta priserna (vilket några är lite dåliga på) och står ut med de ca 20 telefonsamtalen och 100 frågorna jag har haft.

Här kommer lite fina bilder på skolan och SM. Gorgeous!